Varför gå i terapi när jag har vänner? Om skillnaden mellan vänskap och samtalsterapi

Kanske har du hört andra säga eller tänkt det själv: Varför ska jag gå och prata med en terapeut när jag har kloka, omtänksamma människor omkring mig som jag kan prata med?

Det är en vanlig och klok fråga. Du kanske har någon nära du alltid pratar med. Någon som vet det mesta, som lyssnar, frågar, tröstar. Det är en stor gåva om du har det – och relationer där vi får vara oss själva betyder allt för vårt välmående. Samtidigt finns det situationer, skeenden eller känslor där vänskap inte räcker. Inte för att den är otillräcklig, utan för att den har ett annat syfte. Det är där samtalsterapin kommer in.

Vad är det egentligen som skiljer terapi från ett vänsamtal?

Många vänner lyssnar både djupt och inkännande. En del kanske till och med hjälper dig att förstå dig själv bättre. Men det finns också en skillnad. En terapeut är inte med dig för att prata om sitt eget. Det finns ingen ömsesidighet, ingen social växelverkan. Terapeuten lyssnar inte bara – hen följer med, ställer frågor, håller fokus och hjälper dig höra det du själv inte riktigt vågat lyssna till.

Vissa vänskaper bär absolut på något som liknar det terapeutiska. Kanske har du en vän som kan hålla stillhet, som ställer öppna frågor, som inte rusar in med råd utan som snarare hjälper dig att höra dig själv. Sådana relationer är ovärderliga – och de påminner om det utrymme som terapi kan ge. Men även de mest lyssnande vänner har inte ansvar för att följa med i det långsamma, inre arbete som terapi innebär. Och även i djupa vänskaper kan det finnas gränser för vad vi vågar säga, eller hur länge vi orkar stanna i det svåra.

En annan sorts lyssnande

Medan en vän finns där för att ge stöd, spegla, trösta, kanske avleda eller ge råd, så lyssnar en terapeut med ett annat uppdrag: att hjälpa dig höra dig själv. Att skapa ett utrymme där du får undersöka det som är sant för dig – även när det är osäkert, motsägelsefullt eller oklart. Terapi handlar inte alls om att få tröst eller råd, utan om att utforska ditt inre landskap. En terapeut säger inte: “Jag tycker att du borde...” Utan snarare: “Vad händer i dig när du säger det där?”

Ett rum där allt får rymmas

De flesta av oss har saker vi inte riktigt vet hur vi ska prata om. Tankar vi censurerar. Känslor som känns för mycket, eller som inte passar in i bilden vi visar andra. I terapirummet får också det outsagda finnas.

Det kan handla om:

• svartsjuka eller sorg som vi inte vågar visa

• skam, ilska eller känslor av tomhet

• oro för att vara “för känslig” eller “inte tillräcklig”

• existentiella frågor som inte alltid har någon självklar plats i vardagen

I samtalsterapi finns inget behov av att vara “duktig”, rolig eller lätt att umgås med. Det finns bara du och det som känns levande i dig just nu.

Ingen ömsesidighet

I en vänskapsrelation finns ömsesidighet: du lyssnar på mig, jag lyssnar på dig. Vi turas om. Det är fint – men det gör också att du som mår dåligt kanske drar dig för att ta plats. Du kanske inte vill “ta energi”. Eller så är din vän också mitt i sitt, och du känner dig hänsynsfull.

Hos en terapeut är relationen annorlunda. Den är varm, närvarande, lyssnande – men du behöver inte bära den andra. Det är du som får stå i centrum.

Att slippa känna skuld eller ansvar för den andres reaktioner kan vara avgörande. Det gör det lättare att våga säga det som känns svårt. Och det öppnar ofta för nya insikter.

En professionell hållning – inte privat omtanke

En terapeut är inte en vän, men heller inte en expert som ger färdiga svar. Det är någon som är tränad i att möta människor i olika livsskeden, med olika livsberättelser. Som kan hålla i strukturen, hjälpa dig hitta mönster och vars enda fokus är din inre utveckling.

Det betyder inte att du alltid kommer förstå allt direkt. Men det betyder att du får hjälp att stanna upp, reflektera och långsamt börja lyssna till din egen riktning.

Så – behöver alla gå i terapi?

Nej. Inte alls. Men om du:

• upplever att något skaver men inte vet vad

• känner dig nedstämd, fast, vilsen eller återkommande trött

• ofta oroar dig, jämför dig, anpassar dig

• längtar efter något mer men inte vet vad

• har mycket känslor du inte delar med någon

...då kan ett samtal med en terapeut vara värdefullt. Inte som en ersättning för dina relationer, utan som ett stöd för att komma närmare dig själv och på sikt kunna vara ditt autentiska jag även i kontakten med andra.

Nyfiken på att veta mer?

Om du har andra frågor om att gå i samtalsterapi, läs gärna mer i inlägget Vanliga frågor om samtalsterapi. Varmt välkommen att kontakta mig om du är nyfiken på att utforska om terapi kan vara något för dig.